Livet på Kronan!

Det är klart att jag kom ihåg att jag skulle göra ett inlägg i natt. Just nu är det bara så att jag sitter lite lätt framåtböjd över tangenterna och kisar med ett öga. Det ser ganska lustigt ut. Känner mig som en gam, en god gam, inte en blodtörstig asätare utan som en rolig figur i en Disneyfilm. Pumba bowlar ju med roliga gamar. En sådan gam känner jag mig som, varken mer eller mindre gamig. Denna situation som jag just nu befinner mig i ger egentligen ingen rogivande stämning. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna klämma till med någonting poetiskt och tänkvärt. Det var ju tanken. Skriva något som jag kände var superbra men som ingen annan fattade någonting som helst av. Fast nu när jag tänker efter så har jag ju faktiskt inte sagt någonting vettigt. Jag behöver ju dock bara vara lite djup. Det kommer nu. 

Det står ett gammat ruckel vid Klarälvsån,

det längsta och simplaste på orten.

dit vandra hundra hästar och karlar fjärranfrån,

och välta sina benlass i porten.

Och gubben i badhuskiosken är gammal och vet vad han vill,

och tröttnar väl aldrig på att mala,

när han vilar sig då lyssnar han leende till

hur de dansande stenarna tala. 

God natt! 

// L